Anna Sofia och Nils Johanssons släkt

Bakgrund

Nils Johansson och Anna-Sofia Johansdotter levde sina liv i skiftet mellan 1800- och 1900-tal, i en tid då tillvaron i Västerbottens kust- och inlandstrakter präglades av hårt arbete, självförsörjning och en stark vilja att bygga något bestående för kommande generationer. Deras livsresa rymmer både tidiga förluster, driftighet och ett hantverkskunnande som satt tydliga spår i bygden.

Ursprung och uppväxt

Nils Johansson föddes den 16 december 1863 i Svallet i Umeå. Han var det fjärde av nio barn i en familj med begränsade resurser. Fadern Johan Johansson, född 1825 i Berg, Umeå, växte upp i en syskonskara på tretton barn och blev soldat redan vid tjugo års ålder. Modern Margareta Catharina Johansdotter, kallad Greta Kajsa, föddes 1832 i Brattby utanför Vännäs. Släkten hade djupa rötter i Umeåtrakten, men bar även på äldre anor – bland annat kopplingar till den adliga släkten Stake, känd sedan 1200-talet, samt släktskap med den välkända Grubbe-släkten.

Familjen levde i ett soldattorp nära Umeälven, där vardagen präglades av knappa förhållanden och ett ständigt fokus på att säkra mat för dagen. Läget vid älven gav möjlighet till fiske, och fadern Johan arbetade även som snickare. Med egna händer byggde och timrade han hus och tog sig an att både bygga ut och förbättra familjens torp. Tillvaron förändrades dock abrupt när beslut fattades om att dra järnvägen rakt över deras bostad. Familjen tvingades att flytta, och under denna omvälvande tid inträffade en djup tragedi – modern Greta Kajsa avled hastigt hösten 1879, när Nils endast var 15 år gammal. Fadern flyttade därefter till en ny stuga tillsammans med de yngre barnen och levde där fram till sin död 1893.

Äktenskap och Rismyrliden

Några år senare mötte Nils sitt livs kärlek, Anna-Sofia Johansdotter. De gifte sig år 1886 i Umeå landsförsamling, då Nils var 23 år gammal. Anna-Sofia var född den 11 april 1859 i Håkmark och var nästan fem år äldre än sin make. Hon härstammade från Bureätten och från Anders Pedersson i Grubbe. Hennes föräldrar var Katarina Eriksdotter (1834–1915) och Johan Larsson (1812–1870), och även hennes uppväxt hade präglats av tidiga förluster.

Paret köpte kronoskattehemmanet Rismyrliden, beläget nära byn Kassjö i Umeå socken, för 2 230 kronor. I köpet ingick även åtagandet att ta hand om den tidigare ägarens änka. Rismyrliden blev platsen där Nils och Anna-Sofia lade grunden för sitt gemensamma liv. Huset renoverades, kor och häst införskaffades och Nils utvidgade odlingsmarken. Hö bärgades, korn odlades och maldes till mjöl – ett slit som krävde både uthållighet och skicklighet.

Hantverk och motgångar

Motgångarna lät dock inte vänta på sig. En brand förstörde den gamla ladugården och stora delar av boningshuset, vilket tvingade familjen att under en tid bo trångt i en mindre del av byggnaden medan återuppbyggnaden pågick. För att klara försörjningen till den växande familjen tog Nils tillvara på sitt hantverkskunnande och byggde en smedja på gården. Där tillverkade han slädar, last- och arbetsvagnar och blev vida känd i trakten för sina välgjorda vagnshjul. Än i dag omnämns han som en skicklig smed – ofta under smeknamnet ”Nils på lia”.

Barn och livsvägar

Nils och Anna-Sofia fick tillsammans åtta barn: Hilma Sofia, som avled vid två års ålder, Johan Albin, Nils Magnus, Erik Anton, Per Arvid, Anna Nikolina, Carl Fredrik och Olof Wahlfried. Familjen drabbades även här av sorg, men barnaskaran växte och spreds så småningom åt olika håll. Sönerna antog efternamnet Nilsson. Johan och Magnus arbetade inom såg- och byggbranschen, Anna flyttade till Kassjö och gifte sig med en bonde, Carl blev verkstadsägare och Per studerade till präst men avled tragiskt ung, endast 25 år gammal, år 1921. Olof Wahlfried emigrerade till Amerika 1926.

Sista år och arv

Totalt fick Nils och Anna-Sofia 32 barnbarn. Med tiden överlät paret Rismyrliden till sonen Erik. Den siste ägaren av gården var barnbarnet Elis, som innehade den fram till 1964. I dag återstår endast husgrunder – platsen är återtagen av skogen, men lever vidare i minnet hos släktens ättlingar.

Anna-Sofia avled den 23 mars 1941, 81 år gammal. Nils Johansson gick bort den 5 augusti 1945, även han 81 år gammal. Båda vilar i familjegraven på Backens kyrkogård i Umeå. Deras ättlingar är i dag spridda över världen och återfinns inom många olika områden, däribland idrott och kultur. Minnet av Nils och Anna-Sofia hålls fortsatt levande genom släktforskning och genom en aktiv Facebookgrupp för släktens efterkommande.